Jag erbjöd mig i förra veckan att hjälpa min värdmamma med att hitta den nya au pairen. Jag vet att hon har extremt mycket på jobbet och tiden till att ringa, läsa applications, matchas och maila med nya au pairer inte finns. Och dessutom så vill jag vara säker på att barnen får en bra tjej som dem får kul med och som dem tycker om. Nu hade dem fått en ny match med en tjej från ukraina som min värdmamma vill att jag ringer imon. Hon var lite osäker av olika skäl men vi får se, jag ringer och grillar henne lite ;)

Men en hemsk syn var när jag pratade med min värdmamma om detta så såg jag att Hannah nästan fick tårar i ögonen, min värdmamma frågade henne om vad hon tyckte om den nya tjejen, och hon blev helt tyst och sa bara "okey". Min värdmamma kramade henne och gav mig en ledsen min, stackars barn! Jag fick en stor klump i magen, jag kände mig taskig som inte förlänger med dem. Och barnen vill inte annat än att jag ska stanna för alltid, hela tiden vill dem ha bekräftelse att vi har mycket tid kvar tillsammans.

I don't blame them. Jag hade inte velat att en person som älskat och tagit hand om en i ett år helt plötsligt ska dra och en ny person ska komma och bestämma över dem. Det var samma när jag kom, men man vänjer sig. Därför jag vill vara säker på att dem kommer trivas med den nya tjejen. All the best for my kids!